Psykologi

Psykologi brukar definieras som "en vetenskap som behandlar vårt mentala utvecklingsförlopp och beteende". I våra dagar finns det två ledande idéinriktningar inom psykologin; genetiken och behaviorismen, eller konceptet om natur kontra uppfostran.

Inom genetiken menar man att vårt mänskliga beteende grundas på arv och instinkter. Stundtals har det dykt upp rön om undersökningar som påstås ha lokaliserat genetiska anlag hos folk för t.ex. en viss politisk läggning eller att börja röka cigaretter. Detta stödjer tron på att människan på något sätt är förprogrammerad, och att t.o.m. subtilare beteenden, exempelvis en benägenhet för missbruk, är genetiska eller instinktiva.

Behaviorismen, å andra sidan, ser människan som en produkt av betingelse och individers egna uppväxtmiljöer. Detta innebär att orsaken till en människas handlingar har sitt ursprung i erfarenheter eller ett utlöst tankemönster, frambringade av en inlärd uppfattning. Och med det menas att våra handlingar och övertygelser just har sina rötter i våra erfarenheter, och inte i våra arv eller instinkter.

Vilken av dessa två är då mest relevant? Båda perspektiven är naturligtvis viktiga på olika sätt. Vår vilja att överleva och föröka oss är på nåt sätt inpräntat i våra gener, eftersom vår grundläggande överlevnad är beroende av det. Hur en person väljer att överleva är dock helt och hållet baserat på dennes egna erfarenheter. Om en person växer upp i ett bristfälligt och fattigt tillstånd utan möjlighet till en sysselsättning som genererar en inkomst, är benägenheten att begå brott för att kunna överleva stor; större än i exempelvis en medelklassfamilj som redan har alla behov tillgodosedda.

Om en person istället har vuxit upp under gynnsamma förhållanden med en elitistisk livssyn, och betingas att se sitt överflöd som en statussymbol, händer det inte sällan att de utnyttjar sina underordnade eller kanske driver en olaglig verksamhet i överensstämmelse med den identitet och sociala arrogans som dom själva anser vara realistisk och rättmätig dem.

Poängen med detta är att det just är uppväxtmiljön och förhållanden som i själva verket styr 99% av våra handlingar, vilket alla utförliga beteendestudier redan lyckats bevisa gång på gång.

Folk blir inte alkoholister för att deras gener har förutbestämt det, utan genom påverkan utifrån, kanske från deras familjer eller vänner. Ett barn som behandlas illa, behandlar ofta i sin tur andra barn illa. Och när media spär på vissa uppfattningar inom samhället som t.ex. hotet om terrorism, betingas vi att tro att hotet är sant och t.o.m. kritiskt, oavsett hur verkligheten egentligen ser ut. Vi människor är växande och sårbara varelser, till en viss nivå alltid offer för yttre påverkan, förhållanden och förändring.

Denna 'nivå' baseras till stor del på dom sociala och ideologiska identifieringar som många trott varit omöjliga att förändra. Denna tro gör oss mentalt handlingsförlamade, fast det egentligen inte alls finns något i människans natur som tyder på att det vi tror och tänker idag inte en dag kommer att vara förlegat.

Något som vi än så länge kan vara övertygade om är att allting står under utveckling. Att då identifiera sig med fixerade uppfattningar för att bevara vår integritet är ett farligt fel i världen. Dessutom anses det vara svagt och förnedrande att bli motbevisad. Det här är självklart löjligt, då det är genom att bli motbevisade som vi lär oss av våra misstag, vilket knappast är något att vara rädd för.

Psykologen Fritz Perls sa en gång att "den mänskliga arten är den enda arten som har förmågan att påverka sin egen utveckling". Hans ord är en värdefull insikt, då det är våra egna uppfattningar, som vi tror utgör mänsklighetens identitet och håller hårt på, som ofta står i vägen för nya insikter och personlig utveckling.

Några av dom mest framträdande institutioner som cementerar denna handlingsförlamning tycks vara teistisk religion, och det monetära systemet. Teistisk religion talar om en bestämd världssyn, en trosbaserad lära som förnekar logik och nya informationer och perspektiv. Alla länders monetära system grundar sig på konkurrensen om arbete, och att arbeta för pengar. Enkelt uttryckt så kan denna 'kapplöpning' bara hållas igång genom självbevarande och egoism. Detta leder oundvikligen till en stillastående institution som ogärna rätar på sig, eftersom en förändring skulle hota överlevnaden för dess verksamhet, regering eller like.

Detta är ohållbart.