12. Kan inte förändring ske genom en rimlig och logisk utveckling?
Lösningen på våra problem inte kommer att åstadkommas genom tillämpning av rimlighet eller logik. Vi lever inte i en rimlig eller logisk världen. Det finns inga historiska uppgifter om något samhälle som avsiktligt och medvetet ändrat sin kultur för att anpassa sig till föränderliga tider. Det verkliga ansvaret för sociala förändringar kommer från ett biosocialt tryck som finns inneboende i alla sociala system. Det är en följd av fysiska eller ekonomiska händelser som omedelbart hotar ett stort antal människor.
Några av de aspekter som ansvarar för sociala förändringar omfattar begränsade resurser, krig, överbefolkning, epidemier, naturkatastrofer, ekonomisk lågkonjunktur, massiva nedskärningar, teknologisk arbetslöshet och oförmåga hos utsedda ledare att lösa dessa problem.
Förändring kan komma från naturkatastrofer eller stora teknologiska framsteg. Införandet av jordbruk medförde en betydande förändring av samhället, liksom den industriella revolutionen och införandet av pengar som valuta. I ett historiskt perspektiv verkar alla dessa händelser positiva. Initialt förlorades dock många arbetstillfällen, nya färdigheter krävdes, och hela livsstilar försvann.
Förändringar är inte alltid till det bättre och inte heller i syfte att förbättra människans villkor. Förändring är riskabelt. Berövande eller brist på resurser som är konstgjorda eller reella är det som driver ekonomin. Maktlystna ledare har kommandot över vapen kraftfulla nog att utplåna hela befolkningar och göra vår planet obeboelig. Mänsklighetens potential för kreativitet och innovation överstiger vida dess vilja att förstöra, men varje gång vi utövar destruktiv makt tar vi tusentals steg bakåt och endast några få steg framåt.
Historien visar att inte alla förändringar har varit till nytta för mänskligheten eller gynnat integriteten i planetens livsuppehållande system. Av denna anledning är det många som önskar en återgång till förgångna och enklare tider.
Jag förespråkar inte att de äldre institutionerna skall störtas: det är bara att de blivit ohanterliga. Tyvärr kommer det med största sannolikhet behöva en social och ekonomisk kollaps för att åstadkomma slutet på gamla system och dess institutioner. Vid den här tidpunkten kommer endast betydande sociala förändringar ske när en tillräcklig mängd människor, genom ekonomiska misslyckande, förlorar förtroendet för sina förtroendevalda. Allmänheten kommer då att efterfråga andra alternativ. Även om vi skulle vilja tro att detta skulle kunna inleda ett nytt ljust kapitel i det mänskliga dramat, är det mycket troligt att det föder någon form av diktatur, kanske till och med en amerikanskt form av fascism, skenbart presenterat för människor som ett sätt att skydda dem från följderna av deras egen bristande kultur.
Men det räcker inte med att påpeka de begränsande faktorer som kan hota överlevnadsförmågan hos alla nationer. Utmaningen alla kulturer nu står inför i denna tekniska tidsålder, vissa mer än andra, är att skapa en smidig övergång till införandet av ett nytt sätt att tänka om oss själva, miljön och förvaltningen av mänskliga angelägenheter.
Det är nu obligatoriskt att alla nationer deltar i ett gemensamt projekt i planeringen, på global nivå, för nya alternativ som har en relevant inriktning mot social ordning. Detta är det enda alternativet om vi ska kunna undvika den oundvikliga nedgången av den civiliserade världen. Om mänskligheten ska kunna samarbeta mot ett gemensamt välstånd, är det nödvändigt med universal tillgång till resurser.
